Optikern Karl och kocken Olivia

Det går väldigt fort när synen väl börjar försämras, så fort att man knappt hinner uppfatta att det sker en försämring. Plötsligt ser man bara väldigt dåligt när man sitter vid frukostbordet och missuppfattar texten. Jag insåg att jag var i behov av läsglasögon en sådan morgon när familjen och jag åt frukost och jag blev bedd att läsa en upp en artikel som ett av barnen gärna ville höra. Trots mitt kisande och flyttande av tidningen längre och längre bort så blev kiknade familjen av skratt när jag gång på gång förvirrade mig i texten och ombildade ord som jag tyckte att det stod. Min man föreslog att vi skulle ta oss till optikern för att prova ut ett par läsglasögon men jag tyckte att det skulle fungera lika bra med ett par läsglasögon från bensinmacken.

Sagt och gjort, på vägen hem från jobbet svängde jag in på macken och provade mig fram till ett par läsglasögon som kändes bra. Att jag senare under veckorna som gick märkte av att jag allt som oftast fick huvudvärk kopplade jag inte till synen alls, men det skulle visa sig att jag missbedömt styrka på de läsglasögon som jag köpt vilket bidragit till att ögonen fick anstränga sig mer än när jag inte hade på dem. Slutligen gick jag iväg till optikern som skrev ut ett recept på den styrka som skulle passa mitt synfel och jag funderade länge på om jag bara skulle ta receptet och köpa ännu ett billigt par läsglasögon eller om jag skulle köpa ett par mer eleganta där. Det blev det sista alternativet och även om jag inte vet om de är av bättre kvalité än de som säljs på macken så fick jag ju precis de läsglasögon som jag skulle ha och dessutom var de riktigt snygga. Så vad har jag lärt mig? Jag tror att den viktigaste lärdomen är att det finns olika yrken där ett fåtal är specialister. Jag är exempelvis bra på matlagning eftersom att jag är kock och Karl är grym på synfel eftersom han är optiker, så tillit till yrkesmän är nog det jag tar med mig.